På tal om Guinness!

Nästa år är det 250-årsjubileum för Guinness på St James Gate i Dublin. Då smäller det. Om trycket är galet på Irlands pubar i vanliga fall går det inte att jämföra med hur denna gudadryck ska firas nästa år! Det får nog bli en tripp med farsgubben till ön i väst! 

För er boråsare som är Guinness-oskulder kan jag tipsa om att besöka Bishop Arms på Gågatan, för att få en Guinness på fat. För det är bara att inse faktum, det går inte att få samma känsla (eller skum för den delen) om du köper burk eller flaska. Och vi ska inte ens tala om den där hemska metoden där man häller en burk i ett glas, som sedan ställs på en platta för att vibrera fram skummet!! Fy fan. Arthur Guinness vrider sig i graven!






SVT:s utrikeskorre på plats i Dublin.

Sund livsstil - tagning två!

Kneget.

Imorgon smäller det. Dags att arbeta igen. Kroppen är helt slut efter flera omgångars sjukdagar! Fattar fortfarande inte vad problemet är. Fuck it, let's roll! Man saknar ju jobbet ändå, kan ju inte springa hemma hela tiden!
Sedan bör jag tillägga att jag är värdelös på att vara sjuk. Jag kan inte sitta still. Oavsett hur kass jag mår så springer jag ändå runt i lägenheten och pysslar, diskar och organiserar. "Men duuuu, sitt still och bli frisk!". Så säger de flesta jag pratar med. Men jag får fan ångest av att sitta still med vetskapen av att jag är hemma utan att göra nytta. Konstigt fenomen det där.

Gymmet.

Något annat som blivit lidande är träningen. Ett tag var jag igång rätt ordentligt! Men sedan blev det allt längre pass på jobbet, allmän slöhet och dessa förbannade sjukdagar.. Det ska bli ändring nu. Inga fler after work-öl eller soffpotatismanér mitt i veckan. Nu är det beach '08 som gäller. Jag vet, det är lite sent, men min sommar börjar ju inte förrän i oktober, så jag har ganska gott om tid.


Nä nu ska jag äta upp mina hasselnötter, ta ett fotbad och kolla på Animal Planet.

Stentuff

OBS! Känsliga läsare som inte tål känslomässigt trams, sluta läs här.


Fan va tomt det är. Man förstår inte hur beroende man är av sin tjej förrän man är ifrån henne. Det är likadant varje gång vi ska skiljas åt. Jag är stentuff ända fram tills jag inser att hon åkt, då blir jag sexton år igen. En deppig sextonåring som tror sig veta vad kärlek är. Men skillnaden mellan att vara sexton och att känna sig som sexton, är att man nu faktiskt har en bättre uppfattning av vad den där känslan är. It's lööööööööööööv...

Jag saknar dig, Susanna. Men vi ses snart. Jag älskar dig.



Som bajs.

Ja ungefär så saftigt och mört borde det bli. Fläskfilén alltså. Den jag marinerat i två dagar. Kommer att bli en sanslös orgie i smaker vid lunchtid imorgon. Så om du spankulerar runt på öfvre Norrmalm runt 13.00 imorgon, kommer du troligen stanna till, blunda och låta tankarna fara någon helt annanstans. Dublin kanske? Min marinad:

Guinness Extra Stout
Kikkoman Soya
4 vitlöksklyftor
1 shalottenlök
Citrontimjan
svartpeppar
Dijonsenap
Tabasco
Akaciahonung

Mängden ingredienser tog jag på känsla. Kör alltid ditt eget race.
Nej, nu blir det ett glas vin.



Ett grymt tillskott i marinaden.

Klockren marinad.

Helveteeeeeeeeeeee vad slö jag är..!

Okej, vänner. Jag vet. Det finns de som hängivet läser min blogg och uppskattar de ämnen jag för upp till ytan. Men hur tackar jag dessa kära läsare? Jo! Genom att inte skriva en enda rad på över två veckor! Skärpning..!!

På tal om skärpning, så har jag ett helvete med att försöka hitta snygga skärp (snygg övergång, jag vet). Jag vill ha ett brunt flätat läderbälte och ett i färgerna röd/vit/blå. Detta är tydligen stört omöjligt om man inte vill nöja sig med ett kampsportsbälte eller ett kvinnoskärp som bärs strax under bysten. Shout if you locate one! (Veronica*, jag räknar med dig på det uppdraget)

Hur är det med min ständigt svajande hälsa då? Svajigt. Jag har varit hemma från jobbet i tre omgångar på fyra veckor nu. Vad är det för fel på mig? Störigt. På måndag går jag till jobbet oavsett om huvudet sitter löst, nu ska jag dra in deg! Cash is King.



                                                         




* Veronica omdir. Shopping maniac
Bekant till undertecknad. Ålder: 22 år. Växelvarm, skygg individ som lätt lockas fram med en "sååååå söt kjol" eller rosa accessoar av valfritt slag.

Frisk!

Ååh va härligt! Frisk igen! Solen tittar fram, fåglarna sjunger, blottarna är ute i elljusspåret igen! Gloooorious!

Dagen började med att dra upp mitt utsövda, förslöade och betydligt smalare jag ur sängen. Tuff start. Drack juice, åt banan and up and away! Frisk promenad till jobbet, glada miner hos arbetskamraterna. "Hej, hur mår du? Va kul att du är tillbaka! Vi har saknat dig!!" Eller ja, okej inte riktigt men deras "pre-morning-coffee"-hej kändes upplyftande.

Dagen flöt på i en faslig takt. Rätt som det var var det dags att överge skutan til förmån för en lugn hemmakväll. Men först belönade jag mig själv för en väl genomförd arbetsdag med en flaska amarone.

Hemma.

Och vad möter man när man kliver in i hallen (läs lägenheten, då min lya är som en medelstor hall)? Jo, doften av nyklippta örter, stekt kött, och egenhändigt gjord bechamelsås! Doften slog mig över snoken som ett Acme-städ.
Har man världens bästa tjej? Troligen.

Nej, nu är det snart budoar time! Först ska jag ner i källarn och ta en dusch. Vadå? Dusch i lägenheten? Neehee du, sån lyx har vi inte plats med!

Tjo flöjt

RSS 2.0