Five Fabolous Facts!
.. då John G. Jansson bildade fotbollsklubben DIF.
.. då Isodor Behrens bildade skitklubben AIK.
.. då Selma Lagerlöf gav ut Gösta Berlings saga.
.. då det första USB-minnet kom ut på markanden.
.. då den första automobilen i Sverige visas på en utställning i Göteborg.
Dagens känga: Pride!
Nu börjar det bli för jävla tråkigt att bara sitta hemma. Get this: Jag längtar faktiskt till jobbet!
Oh well, så är det. En dag till, sen sniffar jag en lina Ipren och jobbar på.
Vad ska man prisa, belysa, diskutera eller bli förbannad på idag då?
Har funderat en hel del på Pride. Ja just det, Pridefestivalen och allt den för med sig. Pride är det superkänsliga ämnet som ingen vågar tala illa om, för då är man homofob, fientlig, omänsklig m.m. Jag är för sexuell frihet och uppmuntrar samhällets utveckling för mångfald, men va fan..? Pride? Jag har ruskigt svårt att beskriva Pride med positiva ord.
Huvudsaken just nu är väl att avdramatisera HBT (homo-, bi- och transsexuella) och ge alla samma villkor och syn? Visst, HBT-revolutionen behövde lite revansch efter år av förtryck och ickeacceptans, och det fick de genom gaygalor, konserter och inte minst Pridefestivaler. Sen har vi självklart den ständigt aktuella gaycirkusen på damtidningen Hänt Extra med Hans Shimoda i spetsen.. =) Räcker inte det? Är det inte dags att ta gayvärlden på allvar och släcka strålkastaren?
Jag har homosexuella vänner och släktingar som inte heller fattar hela Pridespektaklet. De tycker som jag: Lägg ner skiten! Låt vanliga bögar slippa att bli associerade med Pride, så är vi snart på väg mot jämlikhet.. Men vem vet? Jag kanske har fel? Jag är ju bara en förbannad bloggare..
Detta har man tänkt på i några år nu, men för ett par veckor sedan fick jag lite bränsle på elden av Absolut Vodkas senaste satsning. Ja, det är sant. Va fan?
Cheers queers!
Ärrad för livet!
Vackert eller bara störande? Avgör själv..
http://www.youtube.com/watch?v=09fsUJ_i66I
Reselektyr..
Men! Nu! Nu ska jag göra en djupdykning i klassiska verk. Nu, när jag inte har några som helst vardagsbekymmer att tänka på. En cigarr i ena handen och en bok i den andra.
Sååå, hur kan DU hjälpa mig? Har du något bra boktips att fylla ut min redan påbörjade lista med?
Så här ser listan ut hittills:
Charles Bukowski - Post Office
Charles Bukowski - Women
Bob Dylan - Memoarer
Ernesto Guevara - The Diary of Che Guevara
Dagens känga: Borås
Jag gillar människor som stolt kan visa sin lokalpatriotism oavsett vilken skitstad de bor i. Borås är inget undantag, de finns de som faktiskt älskar den här staden. Jag kämpar för att välja sida. Jag tycker ju om min stad för att jag är uppväxt här, jag känner alla och den symboliserar trygghet.
Men varför är Borås så.. grått? Det finns inget kvällsliv på gatorna, inga roliga aktiviteter ("sommartorsdagen" på torget räknas inte, den är en parodi på sig själv) och ganska dåligt utbud av kläder , vilket är väldigt konstigt med tanke på Borås historia. När industritekniken nådde Sverige sattes Borås på kartan med sin väletablerade textilindustri. Namn som Algots, Erla, Eton, Ellos, Rowells m.fl. har alla haft en viktig roll i formandet av Borås.
Anledningen till min sura inställning till Borås Stads tillvaratagande av sin textilhistoria, är min shoppingrunda igår. (Shoppingrunda?? Sa jag det??) Det gick inte så bra. Tjugo minuter tog det, innan min besvikelse var påtaglig. Allt man hittar är varianter av Jack & Jones, Face och H&M = Inte bra, enligt Pedro.
Borås har bara två riktigt bra affärer, Brissmans och Anestens. Har man råd att handla där? Nej. Har jag markerat stil, märkvärdighet och överklassmanér genom att nämna dem? Definitivt.
V får hålla koll på Boråssituationen och se hur den utvecklar sig helt enkelt.
(Som jag tidigare utlovade, så ska den här bloggen inte bli någon jävla modeblogg, så detta inlägget är bara en reflektion)
Ledig!
Tisdag. Ledig sedan i torsdags. Rastlösheten börjar sätta in. Nu är det oundvikligt: Gymmet.
Det var nog en månad sedan nu. Jag drar mig för att gå dit, samtidigt som jag vet hur det känns när man lyfter första vikten. Underbart..!
Okej, dagens "to do-list":
1. Gå en sväng på stan i det fina vädret i jakt på en trenchcoat
2. Besöka Yoni och få dagens dos av retroinredning
3. Luncha
4. Gymma.
(Oavsett om man ska göra roliga, avslappnande och mysiga grejer så känns de allid jobbiga när man listar dem. Så nummer 5 på listan:)
5. Sluta lista saker
Five Fabolous Facts!
.. då Lars Lagerbäck blev assisterande förbundskapten.
.. då Marabou slutade tillverka tuggummit Toy.
.. då sista numret av Örebrokuriren utkommer.
.. då österrikiske musikern Johann Hans Hölzel alias "Falco", avled.
.. då ett åtgärdsprogram för att rädda den svenska flodkräftan inrättas.
Stekare kontra livsnjutare
Fast egentligen handlar det ju inte om fattig eller rik. Det handlar ju om prioriteringar! En del kanske unnar sig dyrare sprit, tobak eller andra njutningsmedel, medan andra väljer att lägga de pengarna på kläder. En del p.g.a. ett genuint intresse för kläder och en annan skara enbart för att skylta med pengar de egentligen inte har. Detta leder mig in på det ständiga irritationsmomentet i vår svenska stadsbild: The brat.
"Brat" omdir. "stekare"
Stekare är ett uttryck som i svenskan under tidigt 2000-tal kommit att användas om en viss typ av manliga personer i svensk överklass. Stereotypen "stekare" refererar vanligtvis till en typ av yngre manlig person som är eller åtminstone tydligt försöker ge sken av att vara ekonomiskt oberoende.
Här har vi den samhällsparasit som förstör för livsnjutarna. Stekaren är ute efter uppmärksamhet och social acceptans genom att slösa med champagne, cigarrer och fina kläder etc. Det är här de flesta blandar ihop de tu. En livsnjutare gör inte anspråk på att vara bättre/rikare/finare än någon annan. Det behöver inte ens vara några märkvärdiga prylar inblandade för att man ska kvalificera in som livsnjutare. En liten bit choklad till kaffet kan förgylla en hel dag! Huvudsaken är att man gör varje ögonblick i livet så njutningsfullt som möjligt, för vi lever endast en gång.
Över porten till Epikuros trädgård stoltserade Epikuros bevingade budskap som följer:
"Främling, här äro dig gott att vara, ty lusten äro det högsta goda."
Tänk på att social status inte spelar någon roll, om du inte kan finna njutning och ro i dig själv. Lev väl!
"Hur toppar vi detta?"
Så het.
Japp, det var jag sannerligen i lördags! Det är svårt att vara ödmjuk när sexappealen är ett så odiskutabelt faktum.
Vi samlades ett gött gäng hemma hos mig inför Sverige - Spanien i lördags, med en självklar intention att fortsätta festen i stan. Efter den tunga förlusten som förmodligen ingen svensk missat, gick vi på ölen och musiken lite extra hårt! Malten flödade, musiken pumpade och allsången gjorde sig påmind ända bort till Kalmar.
"Hur toppar vi detta?", tänkte jag med ett påtagligt ölstinnt självförtroende. Går nog. Jag tar på mig sjömanskostym.
Sagt och gjort. Succén var fullständig. Mer kändisbehandlad än så blir man nog aldrig igen. Folk kramades, tog kort, flickor skrek, grabbar ville slåss.. Kvinnor ville ha mig och män ville vara mig (och ha mig). Need less to say.
Kom att tänka på..
Zidane laddar och.. Ja, se själva:
http://www.youtube.com/watch?v=l0C880uKbXI
Meningslöst
Sir Lars Lagerbäck
Gibson har inte riktigt samma hungriga blick som Lars..
Sverige - Spanien
Kollade just Holland - Frankrike och inser att det är denna holländska mördarmaskin Sverige tvingas möta efter seger mot Spanien på lördag! Holland imponerar stort.
I morgon är det som sagt avspark för våra blågula pojkar nere i Innsbrück. Spänningen är total..
Vad gör vi hemma då? Jo, det blir entusiasm på hög nivå! Hela skaran av goda vänner kommer hem och avnjuter öl, snacks och kanske lite fotbollsspel, varvat med en stenhård kamp mot Spanien givetvis! Sedan följer förhoppningsvis ett lyckoberusat tågande ner mot ett bubblande Borås centrum! Kom ihåg Lagerbäcks bevingade ord:
- On my command, unleash hell! What we do in this tournament, echoes in eternity..
Rädda gentlemannen!
Först och främst vill jag bara säga att jag avskyr självutnämnda modebloggare, så se detta mer som en observation.
Det finns en skara äldre herrar, och nu menar jag herrar och inte sjaskiga gamla gubbar som duschar max 20 ggr per år.
Dessa herrar är vanligtvis 75-90 år och utmärker sig genom en väl genomtänkt klädsel och ofta rollator. Alltid någon form av kostym, khaki, blazer, näsduk, väst, slips och hatt. Men en sak bekymrar mig: Passformen.
I sextio, sjuttio år har de gått till skräddare och herrbutiker, kanske inte alltid dyrt men alltid genomtänkt och stilrent.
Men någonstans går det åt helvete fel. Helt plötsligt går samma herrar runt i byxor som flaggar på grund av att de dragit upp dem till brösthöjd, kavajen är femton storlekar för stor och den gröna paisleyslipsen mot den rosa skjortan påminner om inget annat än en missanpassad Lisebergskanin.
Ibland undrar jag om deras anhöriga övergivit dem, eller bara skiter i att bibehålla deras klassiska klädstil. Om de prompt måste besöka Myrorna för klädinköp så kan de väl åtminstone få hjälp med att hitta rätt storlek..? Det är nog inte så lätt när man är gammal!
Let's face it, det finns inte så många gentlemän kvar. Det är lite sorgligt tycker jag. För man ser ju på dem att det spelar roll och att de vill se bra ut. Är det någon som observerat dessa stilikoner och förstår vad jag menar?
EM-sjuka?
Farligt det där. För visst är det så att sportfånar känner efter lite extra noga i mästerskapstider? Så går iallafall tankegångarna hos de flesta chefer, vad jag förstått:
"Jahaaa, du mår inte bra? Men du kan eventuellt kan komma i eftermiddag om du mår bättre, säger du? Jaha ja, det beror inte på att Sverige har match mot Holland om en halvtimme då? Tough shit, grabben.."
Men jag är faktiskt inte låtsassjuk..
Tur att det inte är VM då matcherna spelas lite här och där under dygnets alla timmar. Good luck getting out of that one! Då hade jag nog fått sitta och snörvla på jobbet i denna stund.
Introduuuucing..!
Sådär, då var den igång. Fenomenet jag aldrig trodde jag skulle bli en del av: bloggen.
Ok, du som inte vet vem jag är, här kommer en kortis.
Jag är en kille på tjugotre år. Jag bor i Borås på trettiofyra kvm med min flickvän sedan tre år tillbaka. Jag arbetar inom detaljhandeln i väntan på utbildning, en väntan som suger livet ur mig. I höst väntar en resa till Kuba som håller mig motiverad när chefen beordrar övertid.
Jag är okuvlig epikurist (livsnjutare om du så vill) och försöker få ut så mycket som möjligt ur varje situation. Detta kommer nog lämna avtryck i min blogg titt som tätt. Den kanske utvecklas till en njutningsblogg, vem vet?
Jag har en del funderingar. Pratar mycket. Men kanske om fel saker. Kanske är därför jag ibland får känslan av att ingen verkligen känner mig. Aaah, den ständiga osäkerheten.. Oh well.
Varför ska man läsa min blogg då? Vem vet, man kanske rentav borde låta bli. Vad jag känner att den här bloggen kan erbjuda, är en direkt kanal in i mitt huvud. Vi får väl se om jag är så djup och intressant som jag tror, eller om jag är lika tom, ytlig och meningslös som alla andra bloggare. Då talar jag om de som bara äääälskar Ebba von Sydow men tycker att hennes senaste handväska bara va' sååå "hallå, kom och hjälp miiig..!" (no offence, Ebba).
Jag talar också om de som ägnar större delen av sin vakna tid åt sitt marsvin och tetravin och de som uteslutande är på jakt efter saker att störa sig på. Jovisst stör man sig på saker, det gör man, men varför sätta prio på att leta upp dem? Shit va jobbigt. Ja ja, så är det.
Må väl, Pedro