El Pedro

Nu, mina damer och herrar. Den förlorade sonen är tillbaka, med sin slagfärdiga humor, slipade ilska och pojkaktiga charm.. Nu jävlar ska här uppdateras. Häng me!

DETTA HAR HÄNT i korthet:

På lång sikt:

Sist jag skrev var i höstas (gud va dåligt egentligen) när Kubaresan stod för dörren. Resan var en succé som dock kortades ner till blott en månad. Räckte gott och väl i en regressiv socialiststat. Längtar dock tillbaka en hel del.. Tempot drogs ner nåt så otroligt efter bara ett par dagar utanför Havannas gränser. När man satt där på hästryggen i Pinar del Rio , med en cigarr i mungipan så stod det klart: Detta ÄR underbart.

Vintern rundades av med en flytt från den lilla ettan på Hornsgatan till en större nyrenoverad tvåa på Döbelnsgatan. Upgrade på alla plan. Sambo igen, so far so good..


På kort sikt:

Jag har börjat med moderatbandy (golf, för er som inte är helt insatta i 90-talsskämt), med delat resultat. Slagen är av olika karaktär, vilket antingen förstärker ens sinnesstämning positivt eller åt helvete negativt. Men alla andra har fördel, eftersom jag spelar med felkonstruerade vänster-damklubbor och något ovala bollar.. Men det får man bjuda på.
Hur som helst, två rundor kvarstår innan det gröna kortet är ett faktum.





Taekwon-Do är något som legat mig varmt om hjärtat de senaste åren, men som jag var tvungen att lägga på hyllan. Min kropp har nämligen inte riktigt delat samma känslor för de fysiska påfrestningarna. Men axelproblemen till trots, i augusti är han tillbaka för att stanna! Svart bälte innan 25 är målet. Yäääh!




Plugget då. Jag har sökt ett tekniskt basår här i min kära hemstad, med planer att läsa Textilingenjör år 2010. Man kan ju inte lalla omkring med ett butikskneg i resten av livet.. Eller?
Blir skönt att slippa heltidsjobb. Mer tid för träning, mer tid för kompisar och inte minst för min flickvän. Får gå en sån där killar-kan-kurs med inriktning disciplin bara, för vem vet om man halkar in i gamla spår vad gäller skolarbete..? Inga probs, El Pedro - Alltid bäst när det gäller..



Nu kollar jag bordtennis på Eurosport innan det är gymdags. I eftermiddag blir det Elfsborg - IFK Göteborg på Borås Arena.. Mycket nöje!

Notering: Det är mycket sport just nu, men oroa er inte, jag försummar inte festandet..

Hmm. funderar på att hotta upp bloggen lite.. Ska man det? Förväntas man göra det? Läser fler människor ens blogg då?
Kommer ihåg den gamla goda tiden då man hade Lunarstorm. Tiden då man uppdaterade sin status och stajlade sin sida.. Det var tider det. Men det är ju precis så vi har det idag. Alla har facebook, blogg, bilddagboken och gud vet vad, och det ska vara personligt, gulligt och unikt.. Och här sitter jag mitt i all smörja. Kritisk. På väg att göra precis som pöbeln. Gud vad patetisk jag är.

En gång i tiden var jag en hyfsad tennisspelare. Eller ja, det tror jag i alla fall! Spelade förra veckan igen. Ett brutalt wake up-call. Satan va fort bollen går! Och satan så långsamt min arm går! Nepp, det är bara att inse fakta: Träning ger övning.

Men allvarligt talat, vad är det bästa med tennis? Konditionsträningen? Gemenskapen? De traditionella tävlingarna? Nej nej nej.. Kläderna givetvis. Och vem har vi att tacka för detta? The one and only, Fred Perry.
Här snackar vi stil, både på och utanför banan. Skor, piké och ytterkläder dominerar i sin tidlöshet. Är man anglofil som jag, så är Fred Perryplagg viktiga attribut i garderoben. Ett märke som fick fäste tidigt hos överklassen, men som senare även anammades av 70-talets scooterburna modernister "modsen" som en upprorisk reaktion mot efterkrigtidens samhällsideal. En annan grupp som starkt associerades med Fred Perry är Englands våldsamma skinheads.
Med ett förflutet i överklass, uppror och våld ger Fred Perry lika mycket en spännande historialektion, som en stilren klädeskollektion.

Bloggandet har legat nere ett tag.. Men varför skriva om något bara för sakens skull? För let's face it, det har inte hänt så mkt i mitt liv på senaste.. Träning, arbete, sömn. Fast i helgen kom ju Susanna hem, och det var ju faktiskt en efterlängtad höjdpunkt.
På tal om henne, så har vi idag varit ihop i 1431 dagar. Det är jävligt många dagar. Några ups n' downs har det blivit under årens lopp, men inget vi inte klarat av. Vi är ett bra team. High five, gumman!

Idag är jag ledig. Tredje dagen den här veckan. Njutning och ledighetsångest i en balanserad blandning. Funderar på vad jag ska göra med dagen. Hittills har det blivit enbart livsbejakande aktiviteter, såsom att kolla på Discovery Channel's alla bilprogram med en kaffe i handen, spela gitarr (är lite inne på Coldplay just nu) och planera 2009-års inredningslyft av lägenheten. Sånt är kul. =)

Men jag får inte försumma gymmet idag, jag har ju äntligen kommit igång. Det är ju de två första veckorna som är jobbigast, och de är ju avverkade nu. Jag är så dålig när det gäller självdisciplin. Inom de flesta områdena faktiskt. Men jag jobbar på det. Susanna sa en bra sak för några veckor sedan:

"Se gympassen som viktiga möten, möten man inte kan missa eller skjuta upp!"

Bra sagt.


Nej, nu måste jag öka lite. Jag kan ju inte missa mitt 14.00-möte! ;)

Såg en nyckelpiga nyss. Den första för i år faktiskt. Lite sent kanske.. Den kröp på insidan av mitt köksfönster, så jag släppte ut den.
Väl ute såg den lite frusen ut på den kyliga fönsterbrädan, så jag tog in den igen. Nu bor han i basilikakrukan i köket.




         

                              
                                           

Jag fick ett brev idag. Det innehöll ett knäckebröd, en burk blåbärssylt, en körsbärstomat, en påse kaffe, en tepåse och två sockerbitar. What the fuck? Fick jag just min frukost via brev?

Det var från Susanna. Hon saknar våra frukostar. =)





Det gör jag med.

Ja, det är ungefär så min vardag ser ut för tillfället.. Man kommer hem på kvällen efter ett lååångt arbetspass, äter lite, sätter sig framför datorn/tv:n en stund tills man till slut däckar. Helt plötsligt är man på jobbet igen! Och när jag väl är ledig så har jag ingen att spendera dagen med. Mitt veckoschema är åt helvete, rent ut sagt! Jag tror Susanna nickar lite instämmande när hon läser detta, för hon vet verkligen hur det är.. Men så är det. Vill man ha något får man jobba lite för det!
 
Om en vecka kommer min fina tjej hem från sitt tillfälliga jobb i skåne, vilket är väldigt skönt. Då är vi som peas n' carrots igen! Middag, fest, picknick i djurparken.. Quality days! Men snart är vi färdiga med all väntetid ifrån varandra. Om en månad åker vi mot varmare klimat för två månaders avkoppling och tid för varandra..

Fan det är dags att börja preppa lite.. Snart står man där som ett spanskt frågetecken på Landvetter och undrar hur många grejer man glömt  

Snart sker det.. Våren '09 ska jag söka land och rike runt efter en..




                                                                             

                   
                                                                               

Se så fin hon är. Jäkla lyckost till kille, den där.. ;)

"When horses learn to buy Martinis, I'll learn to like horses."

Dagen börjar med en sträckning i ryggen.. Yeah! Jobbet, here I come!

Jajemensan så är det! Det finns alltid massvis med nyheter att blogga om på en söndag! I vanlig ordning brukar jag, beväpnad med en kopp kaffe eller fem, börja med lite info lördagen, och den här söndagen utgör inget undantag..


Lördagen 2008-08-30

Jag körde mass-sms-utskick i mitten av veckan i jakt på partysugna vänner ock bekanta. Brukar alltid fungera skitbra. Igår gjorde det inte det, till en början i alla fall. Min svåger med kompis dök upp som första gäster 56 minuter efter utsatt tid. Ingen bra start.
Men! Allt eftersom tiden gick fylldes lägenheten med en gott gäng! Det är fest! Musiken pumpar, glada människor skålar och skratten ekar än en gång ut i natten från Hornsgatan 36.. Aaah.

Förfesten flyter på och kantas av Irish Coffee, en rafflande omgång Fylle-Jenga och allsång! Golvet är lite klibbigt idag, så jag tror det är säkert att påstå att vissa hade lite problem med motoriken. En bidragande anledning till skvimpet är som vanligt någons yviga dance moves (jag nämner inga namn, men jag tror den vinmarinerade Eric vet vem jag menar).

Några var inne på toaletten osedvanligt länge, bör nämnas. Jag har precis spenderat en stund med att rengöra spegeln från handavtryck (?).. Haha, festen bjöd på nåt för alla.

Ribban för nattens bravader sattes fem minuter innan avfärd mot stan. Min vänstra högtalare sprängdes till tonerna av Mötley Crües Girls! Girls! Girls!. Kiligt förvisso, men faan va rock n' roll!!

- Staden nästa! skrek el Capitan, och uppmaningen mottogs med ro från resten av gänget. Folk har i allmänhet svårt för att lämna mina förfester.. Tänka sig att 34 kvm har en sådan grym dragningskraft.

Vi gick.


Stan

Vi tog en liten omväg via Teknologhuset och den beryktade 75-årsfesten.. En snabb överblick, slutsats och klackvändning för mig och Alex. Vi tar ut lite pengar istället. Trevligt folk i kön, förutom en konstig typ i blå uniform och reflexväst som insisterade på att omhänderta min öl. Han behövde den nog bättre än jag. Klart grabben ska ha en öl, liksom..

Jag och Alex styrde mot Harrys och fick till vår förtjusning syn på Alex kusin i fördelaktig köposition. Vi slank in som två rävar i natten.
Alex fick snart upp ögonen för en donna som han uppvaktade febrilt med hela sitt dansregister. Hon hade pojkvän så det var bottennapp.. Men man glömmer inte Alex charm i första taget! She'll come around. =)

Harrys var okej, men inte mer. Fast jag lärde känna, eller fick iaf ett litet smakprov av några nya personligheter! Underbara människor som kom med löften om kräftor. Underlig approach, men den funkade på mig!


Hemma då.

Känner mig fortfarande lite party sådär, så jag klämmer ut den sista energin genom att snubbla in i diskbänken som är full med glas. Köksgolvet är helt plötsligt lite vasst. Men det var bara ett Guinness-glas. Kan ju alltid köpa ett nytt nästa gång jag är i Dublin. Typiskt..

Japp, så gick skiten ner, som man säger i Amerika. Nej, nu ska jag i egenskap av hobbyfrisör klippa min far!