El Pedro

Jessssss, då var det söndag igen.
Dagen efter ytterligare en lyckad utekväll. Igår var det lite extra bra, vilket självfallet beror på att det var jag som hade förfesten. Det blir alltid bra då. Fan va bra jag är.

Kvällen kom igång i lugnt tempo. Jesper anlände vid utsatt tid, vilket är mer än man kan säga om de andra. Detta var i och för sig helt ok, med tanke på att jag i egenskap av tidsoptimist stod i bara mässingen när Jesper sparkade in dörren.

Anywhooo, Jesper bländar mig med sitt bidrag till sammankomsten, en butelj Tanqueray no. 10. För er icke insatta är detta ginens Rolls Royce. Mycket trevligt. En godare Gin & Tonic får man leta febrilt efter. Bra initiativ Jesper!

Därefter gick kvällen i en faslig takt. Perrine snubblade in med ett brett leende, tätt följd av resterande gäster. Musiken dunkade, ölen flödade och skratten ekade på Hornsgatan under ett par timmar. - Nej, nu överger vi skutan! var det någon som skrek, så det var bara att snöra skorna, och lämna palatset till förmån för Harrys.

Kön till Harrys.

Här gäller det att charma sig fram igenom kön. Fullt godkänt resultat! Avancemang genast, och innan jag vet ordet av 'et står jag vid baren med en Kilkenny i näven. Träffade bl.a. kändisarna Mona och Jennie i kön som även de var lite på kanelen.

Nu spårar det ur.

Alla drinkar på förfesten gör sig direkt påminda hos många i sällskapet, vilket resulterar i partytrick av oanade höjder! Ett kommer jag särskilt ihåg. Det var en tjej i sällskapet som visade hur man tömmer maginnehållet på under en minut! Mycket underhållande och originellt.

Nästa steg: dance moves.

Alkohol och ett kraftigt marinerat självförtroende brukar resultera i en dragning mot dansgolvet i jakt på självbekräftelse. Denna kväll var absolut inget undantag. Gick lite mer våldsamt till än brukligt. Jag ligger på golvet efter en klart godkänd glidtackling signerad Jennie. Hon fick tydligen inte nog av mig i kön, utan satsade självsäkert och fick ner mig på rygg på det klibbiga dansgolvet. Jag repade mig snabbt och kunde fortsätta med mina salsa/break/bugg-inspirerade moves till gängets glädje.

Alla är borta.

Jesper är borta. Perrine är borta. Till och med den där kaxige snubben vid baren är borta! (Vem fan var han egentligen?)

Men där är ju Nathalie! Yes, nu röjer vi en stund till. Förslag om cheeseburgare läggs fram, och de som känner mig vet att diskussion är onödigt i det läget. Mat.

Kvällen rundas av med ett seriöst samtal, med känslor och sånt. Kan nog erkänt att jag egentligen är en mjukis. Inte bra för min image, men så länge det får någon annan att känna sig lite tuffare så är det värt det.

Så går det till när el Pedro svingar bägare. Kanske borde lägga upp några bilder.. Hmm.. vi får se.