El Pedro

Herregud, sicken jävla soppa jag befinner mig i. Allt som kan gå fel har fan i mig gått fel det senaste.

Mobilen.

Mobilen började brusa hysteriskt vid samtal. Lösning: Kastade den förbannat hårt i golvet. Resultat: Sprucken display, vilket innebär en omöjlighet att sms:a, kolla nummer och ringa den man vill. Med andra ord, mitt sociala liv har fått sig en rejäl törn.

Internet har kukat ur*.

Skaffade bredbandtelefoni, vilket skulle vara billigare och bättre för mig som inte använder min hemtelefon så mkt. Bytet innebar även ett byte av modem. Detta modem har fuckat upp min vardag rätt rejält. Jag satt hela min lediga dag igår och snackade med en dryg norrlänning på Glocalnets supportlinje, MED MIN NYSS PÅFYLLDA KONTANTKORTSTELEFON! Det slutade med att pengarna tog slut, men killen hade brains nog att ringa upp mig. Bra där. Kom fram till att routerjäveln jag använder, inte samarbetar med mitt modem. Ägaren till routern befinner sig just nu i Las Vegas och jag kan därmed inte installera om routern.

Nu har jag dock bytt tillbaka till mitt förra modem tillfälligt. Mest p.g.a. dåligt samvete för att grannen betalar mig för att kunna snylta på mitt bredband. Det sjuka är att jag måste skicka tillbaka mitt gamla modem till Glocalnet för att inte straffas med en avgift på 500 spänn! De hade ju fan till och med glömt att skicka mitt nya modem! Det som inte ens funkar! Ska man behöva ringa och argumentera om sånt?? Glöm avgiften, ass wipes!
Nytt försök med norrlänningen imorrn.

Bankkortet.

Jag har aldrig haft strul med det. Aldrig någonsin faktiskt. Men men, mitt i all skit så var det dags! I onsdags avmagnetiserades det, så jag beställde ett nytt via mail till mitt bankkontor. "Det löser vi!" sa hon. På torsdag morgon tänkte jag vara lite smart och ta ut några lappar inför helgen, så att man "inte står där utan pengar"! Automaten åt upp det, med en belåten rap. Tusan också. Helgen tillbringades på lånade pengar.


Lunchrasten from hell!

Dagens rast innebar delvis ett besök på Elgiganten för att återlämna en hårtrimmer. Kostade förvisso bara 199:- men den var ju kass, så det var bara att pinna dit. Besöket tog 40 minuter. Segare återköps/varuutlämningskö hittar man inte i den här delen av Sverige tror jag nog. Plus i kanten var att de hade satt på Morgan Pålsson-filmen i kön. Helt plötsligt var det en riktigt rolig kö! Skitsamma, tillbaka till det sura. Hela rasten tickade iväg och frustrationen växer. Jag vet vad ni tänker, varför inte ta det nån annan dag? Jag kan ju inte vänta!! Jag behöver pengar till lunchen! Jag har ju fan inget bankkort!!

Rasten slutade i alla fall med ett ruschbesök hos McDonald's och hetsätning i lunchrummet på jobbet. Och vad hör jag? Den där jäääääääääääääääääävla "Don't worry, be happy"-låten från lagret som överröstar mina egna tankar och nervöst tuggande tänder. Springer ut och stänger av den samtidigt som kollegan Carina undrar hur jag mår, eftersom jag verkar ha någon form av panikattack.

Ska inte en rast vara vilsam? Det var nästan skönt att komma ut och jobba igen.

* Kuka ur. När något inte fungerar, utan går åt helvete. Detta är ett vanligt uttryck i Danmark tydligen.